Välj en sida

Det finns dagar då livet helt enkelt tar en paus och allt stannar upp för en stund. När orden du får höra är svåra att ta in och verkligen förstå innebörden i. Du vet att du någon kommer att ta emot beskedet, och att allt blir tyst. Men, jag tror nog alla tänker att det där kommer inte nu, inte idag. Lätt att leva med bilden att vi själva, och de vi har runt omkring oss kommer att finnas för alltid.

Måndag för två veckor tog jag emot beskedet att min mamma somnat in. Hon skulle ju leva många år till, hon skulle ju finnas där. Har varit många känslor, många samtal att ringa, helt enkelt mycket av det mesta de här veckorna. Så allt vad som heter arbete, att befinna mig online har helt enkelt inte blivit så viktigt.

Sitter här ikväll med blandande känslor. En insikt om att livet inte är för evigt. Insikten om hur viktigt det är att göra det bästa av de dagar, den vardag som är här och nu. Hur dumt det är att tro att vi ska göra det där vi drömmer om sen, nån annan dag. Det finns sju dagar i veckan, det finns ingen ”sendag” eller ”nånannandag”. Hur viktigt att vi tar oss tiden till att skapa och bygga den där vardagen vi drömmer om att ha. Att våga lita på oss själva att det är möjligt och genomförbart. Att det är faktist värt att övervinna rädslor, värt att tro på sig själv och lita på magkänslan över vad som är rätt och riktigt att göra. Samtidigt är känslan av saknad och lessenhet så stor.

I förmiddags kom jag hem från tre dagar i London. Om de dagar kommer jag berätta om en annan dag. Tröttheten är stor, lyssnar på min kropp som behöver sömn.

Må så gott